Jag genomgår just nu bland det värsta som finns, att vara osams med sin allra närmsta vän. Jag tror inte att du läser det här men jag vill bara tala om för dig att jag absolut inte vill bråka och jag känner att jag har vart dum. Men om du inte berättar för mig vad du är sur för känns det omöjligt för mig att bli bättre. Och jag har gjort allt jag kan, eller? Men om du inte förlåter mig vet jag inte hur jag gör för JAG ÄLSKAR DIG. Just DIG mer än någon annan på jorden. Och jag menar det på fullaste allvar.
Kom tillbaka, jag saknar dig så.

//hanna