Tillbaka ska jag! Till  drömmen alltså.

Vi snorklade i kristallklart vatten.
 Omkring oss simmade en massa arter av olika fiskar.
 Inga farliga, det var ju en lycklig dröm.
 Vi följde varenda rörelse den andra gjorde, släppte inte ett öga i från henne.
Vi njöt.
Vi trodde aldrig att vi skulle få uppleva det igen.
Vi förstog varann utan att prata.
Vi gjorde bara enkla gester med händerna.
Jag har känt henne längst av mina bästa kompisar.
Hon är den jag kan litat mest på längst.
Hon är den jag delar flest minnen med.
Hon heter Emma och Jag älskar henne.
Vi ska spola tillbaka det gråa bandet med myrornas krig.
Drömmen kommer bli till verklighet sommarn 09.
Jag längtar.

//hanna